Månad: mars 2022

Positive Solidarity Project – Kirs rapport

2020 tog Posithiva Gruppen för första gången emot en volontär inom ramarna för ett projekt kallat Positive Solidarity Project. Projektet finansieras av EU-kommissionens program Europeiska Solidaritetskåren (ESC) vars syfte är att främja europeiskt utbyte och möjligheten för unga att delta i solidaritetsinsatser.

Volontären, som är i Sverige i nio månader, ska vara en ung person som lever med hiv och kommer från ett europeiskt eller närliggande land. 2021 tog PG emot sin andra volontär, Kir Belous från Ryssland.

Kir har skrivit en rapport om sin tid i Sverige och hos Posithiva Gruppen. Läs den här!

Mer information till hivvården behövs för att synliggöra transpersoner i statistiken

Transgender Day of Visibility 31 mars 2022

Sedan hösten 2021 finns ett verktyg i InfCareHIV som kan bidra till att synliggöra transpersoner som lever med hiv i hivstatistiken. Enligt en undersökning som Posithiva Gruppen genomfört är det dock ingen som fått frågan om könsidentitet vid besök hos hivvården. Vi diskuterar frågan med Tina Carlander, registerhållare för InfCareHIV.

Efter påtryckningar från bland andra Posithiva Gruppen la det nationella kvalitetsregistret InfCareHIV i november 2021 till en variabel för könsidentitet vid insamling av uppgifter om personer som lever med hiv i Sverige. När vårdpersonal fyller i uppgifter om en patient kan de nu kryssa i ”man”, ”kvinna”, ”transman”, ”transkvinna”, ”icke-binär” eller ”annan/okänd”. Det finns även möjlighet för InfCareHIV att ta fram statistik där de jämför tillskrivet kön vid födseln med nuvarande könsidentitet.

Alla hivmottagningar i landet fyller i uppgifter i InfCareHIV och syftet är att kunna följa upp kvaliteten på vården för personer som lever med hiv. Posithiva Gruppen har välkomnat ändringar som kan bidra till att synliggöra transpersoner som lever med hiv, eftersom detta tidigare saknats i statistiken. Att variabeln finns ger en möjlighet att längre fram ta del av data kring behandlingsresultat, fysisk och psykisk hälsa hos transpersoner som lever med hiv specifikt. Dock är det en förutsättning för bra data att vårdpersonalen ställer frågan till alla, eftersom ingen kan anta vilken könsidentitet ens patient har utan att fråga om detta.

Under februari och mars 2022 genomförde PG en undersökning i form av en minienkät riktad till personer som lever med hiv. Enkäten var öppen för alla som varit på årskontroll/återbesök efter den 1 november 2021 och syftet med enkäten var att undersöka om läkare, sjuksköterskor eller kuratorer ställt frågor om könsidentitet i samband med årskontrollen/återbesöket.

Resultat från enkäten: samtal med Tina Carlander
33 personer uppgav att de varit på återbesök/årskontroll efter 1 november 2021, och av dessa svarade alla utom en att de inte fått någon fråga om könsidentitet i samband med årskontrollen/återbesöket. En person svarade ”vet ej”. Lika många, 97 %, uppgav att de inte heller fått en fråga om vilket kön de tilldelades vid födseln eller om deras könsidentitet stämmer överens med det kön de tilldelades vid födseln.

Tina Carlander, överläkare och registerhållare för InfCareHIV säger såhär när hon hör siffrorna från Posithiva Gruppens enkät.

– Jag tänker två saker. Dels att informationen om [den nya variabeln kring reds. anm.]  könsidentitet sannolikt ännu inte har nått ut till alla vårdgivare. Informationen gick ut via mail till alla InfCareHIV-ansvariga på respektive kliniker men hur väl detta sedan vidareförmedlats till alla läkare/sjuksköterskor/kuratorer vet vi ej. Vi planerar att från hösten göra enskilda klinikbesök (för att ge klinikindividuell information och feedback från InfCareHIV och då kommer vi även att lyfta könsidentitet specifikt.
Det andra jag tänker är att första fokus har varit att få in en rutin på att ställa frågan vid nybesök. Men det finns en ambition att alla ska få frågan i samband med sitt årliga hälsosamtal med patientansvarig sjuksköterska.

I enkäten frågade PG även om man skulle tycka att det vore obekvämt att få en fråga kring könsidentitet i samband med årskontroll/återbesök. Där svarade 29 personer nej och endast 4 personer ja. På en fråga om hon tror att vårdpersonal inom hivvården drar sig för att fråga om könsidentitet och i så fall varför svarar Tina Carlander såhär:

– Kanske är det så att någon personal kan tycka att det är en obekväm fråga till någon man träffat i många år. Men jag tror inte det är ett bekymmer, det finns en vana att ställa obekväma/personliga frågor på ett tryggt sätt. Men detta är något vi kan lyfta vid klinikbesöken.

Tre personer som svarat på enkäten uppgav att de är transpersoner, och av dessa uppgav två att hivläkaren/sjuksköterskan/kuratorn vet om att de är det. En icke-binär transperson uppgav dock att hivläkaren/sjuksköterskan/kuratorn inte vet om att den är transperson. Tina Carlander har svårt att svara på om personalen inom hivvården har tillräcklig kunskap för att kunna fånga upp även icke-binära transpersoner, men tror att det att frågan om könsidentitet ställs säkert underlättar.

Posithiva Gruppen planerar att fortsätta följa upp hur könsidentitet rapporteras in i InfCareHIV, och i fortsättningen även hur hälsan och behandlingsresultaten ser ut hos transpersoner som lever med hiv. Vi hoppas att mer information och kunskap gör att vårdpersonalen får in som rutin att ställa frågor kring könsidentitet till alla patienter.

 

Arbetar du inom hivvården och känner dig osäker på frågor som handlar om könsidentitet och transpersoner? Boka Posithiva Gruppens transkompetensutbildning!
Den 7 april hålls en kostnadsfri, öppen utbildning online. Läs mer och anmäl dig här!

 

Vid frågor, kontakta transverksamhet@positivagruppen.se.

Att resa och bo utomlands

Vad behöver man tänka på innan man bestämmer sig för att resa till eller bosätta sig i ett annat land? Efter åren med coronapandemin drömmer många om att få ge sig ut och upptäcka världen. Andra längtar efter att få hälsa på vänner och familj utomlands. I februari arrangerade Ung & Hiv en temakväll om att resa och flytta utomlands när man lever med hiv. Pernilla Albinsson, sjuksköterska på Infektionsmottagning 2 Huddinge deltog för att svara på frågor och ge tips på vad som kan vara bra att tänka på.

Även om situationen förbättrats de senaste åren finns det fortfarande ett antal länder som begränsar hur personer som lever med hiv får resa in och vistas i landet. Det finns exempel på restriktioner på alla kontinenter, men de skiljer sig mycket åt.

Lagar kring inresa och vistelse i ett land kan ändras snabbt, inte minst utifrån läget i coronapandemin. Uppgifterna i den här artikeln är hämtade i december 2021, men de tar inte hänsyn till covid-19 utan baseras enbart på regler utifrån hivstatus.

På www.hivtravel.org hittar du den senaste informationen om vad som gäller i alla världens länder för dig som lever med hiv. Webbplatsen drivs av Deutsche AIDS-Hilfe, Positivrat Schweiz, European AIDS Treatment Group (EATG) och International AIDS Society (IAS). Det bästa är dock att alltid kontrollera vad som gäller med landets ambassad. Man behöver inte uppge sitt namn eller sin hivstatus i kontakt med ambassaden, utan kan ställa allmänna frågor.

Ofta lätt att stanna en kort tid

Det finns i dagsläget nio länder som inte tillåter personer som lever med hiv att resa in i landet. Dessa länder är Brunei, Ekvatorialguinea, Iran, Irak, Jordanien, Ryssland, Solomonöarna, Förenade arabemiraten och Jemen. Inget av länderna kräver hivtest för att besöka landet som turist, men man kan nekas inresa, eller utvisas om man redan befinner sig i landet, om ens hivstatus uppdagas.

Hur länge man får stanna som turist är olika i olika länder, men det är vanligt med mellan en och tre månader. I flera länder, med och utan inreseförbud för personer som lever med hiv krävs ett negativt hivtest om man ska man stanna längre än tre månader. I Tunisien måste man kunna visa upp ett negativt hivtest för att få stanna i mer än 30 dagar och flera länder i Mellanöstern och Nordafrika har den typen av krav. Ryssland kräver (sedan 29 december 2021) att utlänningar som arbetar i landet lämnar blod- och urinprov var tredje månad för att se om de har någon av ett antal sjukdomar (bland andra hiv, syfilis och covid) eller om de tagit illegala droger.

Man kan idag resa till alla länder i Afrika söder om Sahara förutom Ekvatorialguinea som kan kräva intyg på hivtest för inresa. 2009 lyfte USA inreseförbudet för personer som lever med hiv och året efter gjorde Kina samma sak. Till stora delar av Sydostasien och östra Asien går det bra att resa om man inte planerar att stanna längre än vad ett turistvisum tillåter. Trots att Kina inte längre har något förbud mot inrese rekommenderar hivtravel.org ändå att man inte uppger att man är hivpositiv i ansökan om turistvisum. Det beror på rapporter om att människor nekats inresa när de angett positiv status.

Vissa stater med inreseförbud är vanliga transitländer, det vill säga platser där man mellanlandar och byter flyg för att resa vidare till en annan destination. Exempel är Qatar samt Abu Dhabi och Dubai i Förenade arabemiraten. Så länge man inte ska lämna flygplatsen så är det inga problem att resa via dessa stater, även om man lever med hiv. Det kan dock vara annorlunda om man måste övernatta och gå igenom tullen.

Olika krav vid längre vistelser

Idag kan man stanna länge eller bosätta sig på många platser, runt om i världen, som vem som helst när man lever med hiv. Det finns dock ett flertal länder som kräver att man genomgår en hälsoundersökning, inklusive ett hivtest, för att kunna ansöka om att få uppehålls- arbets- eller studievisum. Men det kan variera beroende på hur länge man tänkt stanna och varifrån man kommer. I de flesta länder i Europa kan man resa och stanna mer än tre månader utan att behöva uppge hivstatus, med undantag för Polen som kräver hivtest om man ska vara i landet i mer än tre månader. I Slovakien måste man ha ett intyg på att man inte har en “allmänfarlig sjukdom”, däribland hiv, om man vill ansöka om tillfälligt uppehållstillstånd och inte är medborgare i ett EU- eller EES-land. Cypern har som krav att personer som inte är EU/EES-medborgare, och som vill arbeta eller studera i landet, ska genomgå en läkarundersökning för att bekräfta att man inte har hiv, hepatit B/C eller syfilis. Vid ett positivt test beviljas inget visum. EU-medborgare, diplomater och högt uppsatta i privata företag är undantagna från dessa regler.

ReseffekterI Australien behöver de flesta som ansöker om ett tillfälligt visum inte genomföra ett hivtest. Undantag gäller dock för personer som ska arbeta som eller studera till läkare, tandläkare eller sjuksköterska. Personer från Afrika söder om Sahara som har för avsikt att studera i Australien i tolv månader eller mer behöver också ta ett hivtest.

För den som är över 15 år och vill ansöka om långtidsvisum krävs hälsoundersökning inklusive hivtest. Ansökningar från personer med en kronisk sjukdom (till exempel hiv) bedöms utifrån hur hög kostnad man beräknas innebära för det australiensiska hälsosystemet. Nya Zeeland hade också en sådan lagstiftning fram till oktober 2021 då man lyfte alla visumrestriktioner för personer som lever med hiv.

Flera länder i Syd- och Latinamerika har liknande krav som Australien. I till exempel Ecuador krävs att personer som vill arbeta, studera eller utföra volontäruppdrag i landet har ett läkarintyg på att man är frisk och kan visa upp ett negativt hivtest. Sökande måste vara fri från överförbara sjukdomar (“communicable diseases”). Kuba kräver ett hivtest om man ska stanna i landet längre än tre månader och även för att förlänga uppehållstillstånd måste man visa upp ett negativt hivtest.

I länder i Afrika söder om Sahara finns få restriktioner för personer som lever med hiv, men några få länder som Sudan kräver hivtest om man ska arbeta eller studera i landet mer än tre månader.

Mediciner kan kräva intyg

Många länder har regler kring vilka och hur mycket man får ta med sig av mediciner. Till exempel kräver USA att man har läkarintyg på engelska för receptbelagda läkemedel som hivmediciner. Läkarintyget ska ange att läkemedlen krävs för att behandla ens sjukdom. Även Chile kräver att man medför läkarintyg på receptbelagda mediciner.

Oavsett var man reser kan det vara bra att tänka på att alltid ha medicinerna i handbagaget, eftersom incheckat bagage kan bli försenat eller tappas bort. För att undvika att ens läkemedel beslagtas bör man ta med originalreceptet, ha medicinerna i originalförpackningen och undvika att ha mer än vad som räcker för tre månader. Det kan hända att ens bagage genomsöks och man kan få frågor om sina mediciner. Det finns även länder som Förenade arabemiraten där det är förbjudet att resa in med hivläkemedel för personligt bruk. Om man gör det kan man bli frihetsberövad och utvisad.

INNAN OCH NÄR DU RESER
Det finns några saker som är bra att tänka på oavsett var du reser. Det kan vara extra viktigt om du ska vara bortrest en längre tid, eller om du ska resa till länder med restriktioner för personer som lever med hiv.

  • Mediciner
    Ta reda på om det finns några regler för hur mycket mediciner du får resa in i landet med, och om det krävs läkarintyg för att ta med dem.
  • Dokument
    Ta kopior på viktiga dokument och ha dem med dig när du reser. Till exempel pass, försäkringsbevis, läkarintyg, och läkemedelsrecept.
  • Vaccinationer
    Prata med din behandlande läkare om eventuella vaccin du kan behöva.
  • Vård
    Ta reda på vad som gäller om du behöver söka vård på resmålet, oavsett om det är för din hiv eller för något annat.
  • Försäkring
    Se över din försäkring för att se vilket reseskydd den ger.

TIPS!
Om man planerar att stanna en längre tid i ett land kan det vara en bra idé att ta kontakt med en lokal hivorganisation. De kan hjälpa en med information om exempelvis mediciner och vilka lagar och regler som berör en om man lever med hiv.

OM DU RESER TILL LÄNDER MED RESTRIKTIONER ELLER INRESEFÖRBUD: 

  • Undvik att uppge din status för personal i tull och gränspassager.
  • Undvik att uppge din status för andra passagerare på till exempel flyg.
  • Var försiktig med att ha symboler eller budskap som kan informera om din status (tex Red Ribbon).
  • Om du får frågan varför du bär på mediciner, ha en bra förklaring redo.

BRA SAJTER
www.hivtravel.org
Här kan du söka information om vad som gäller i alla världens länder för dig som lever med hiv. Det finns även en lista med ytterligare tips om du reser till länder med inreseförbud eller som kriminaliserar personer som lever med hiv.

www.swedenabroad.se
Aktuell och generell reseinformation om alla världens länder för svenska medborgare och personer boende i Sverige.

UD Resklar och Svensklistan
Med appen UD Resklar kan du få pushnotiser om viktiga händelser och ändringar av reseinformationen för ett specifikt land, eller för alla länder du är intresserad av. I appen eller på swedenabroad.se/sv/svensklistan kan du även anmäla dig till Svensklistan. Där lämnar du uppgifter om var du befinner dig och hur du kan kontaktas under din utlandsvistelse. Om något händer på platsen du rest till kan uppgifterna, vid behov, användas av UD eller ambassaden för att kontakta dig. Appen finns i Google Play och App Store.

PERNILLAS TIPSPernilla Albinsson

  • Läkarintyget kring hiv-medicinerna behöver inte innehålla detaljer om själva medicinen (t.ex. namn på den eller vilken sjukdom det gäller), utan behöver endast styrka att den är livsviktig för patienten att ha.
  • Om du tillfälligt bosätter dig utomlands (exempelvis för att plugga eller arbeta) men har för avsikt att återvända till Sverige inom en rimlig tid, kan du behålla dina vårdkontakter i Sverige. ​Du behöver komma till Sverige var sjätte månad för att träffa din vårdgivare samt förnya dina recept. Ta upp detta med din behandlande läkare innan du flyttar från Sverige.
  • Om du har för avsikt att flytta från Sverige på obestämd tid kan din vårdgivare i Sverige hjälpa dig med att hitta en lämplig vårdgivare i landet du flyttar till samt skicka en journalsammanfattning som rör din hivbehandling till dem.
  • Om du mot förmodan skulle befinna dig i en sådan situation där du är fast i ett annat land och inte har tillräckligt med medicin, kan du ta kontakt med din vårdgivare i ​Sverige för att ​få ett intyg som beskriver din behandling och din situation. Intyget kan du visa för vårdgivare i det land där du är så att de kan hjälpa dig få mediciner under en begränsad tid.
  • Tänk på att smittskyddslagen och de förhållningsregler som du fått av din behandlande läkare endast gäller i Sverige. Det gäller till exempel om du fått informationsplikten borttagen. När du reser till eller bosätter dig i ett annat land så är det landets lagar och regler som gäller. Ta reda på vad som gäller kring till exempel att informera sexpartners och krav på kondomanvändning.

Källor:
www.aidsmap.com/about-hiv/travel-restrictions-people-hiv
www.poz.com/article/new-zealand-lifts-hiv-travel-restrictions-proud-moment
www.hivtravel.org