Posithivt porträtt - Vladimir

Uppvuxen så långt österut man kan komma i Ryssland, på ön Sakhalin, nära den japanska gränsen har Vladimir rest långt, både mentalt och fysiskt, för att komma dit han är idag. Sakhalin-identiteten är dock fortfarande viktig för honom och han pratar entusiastiskt om blandningen av rysk, koreansk och japansk kultur och kulinarisk tradition.

– Vi serverar borsjtj med kimchi, berättar han.

Även om han älskar sin födelseplats kände han tidigt att han skulle bli tvungen att lämna Sakhalin för att hitta en plats där han accepteras för den han är. Vladimir beskriver sina första år i livet som glada, varma och roliga, men när han började skolan blev omgivningen och klimatet hårt. Han har alltid älskat böcker och jämför sig med karaktären Luna Lovegood i Harry Potter.

– Jag är underlig som henne. Ett wierdo på ett positivt sätt, säger han och ler.

Harry Potter-böckernas värld blev en plats att fly till under skolår kantade av mobbning. Han var för feminin och för konstig för att passa in och kallades gay redan innan han själv hade förstått att han faktiskt är gay. De både verbala och fysiska trakasserierna pågick i sju år.

– Fortfarande som 24-åring försöker jag återhämta mig och ta avstånd från den perioden i livet.

Under åren av mobbning saknande Vladimir det stöd han behövde hemifrån. Han säger att hans mamma var väldigt kärleksfull och omtänksam, men som åklagare arbetade hon mycket och hade inte tid att se vad som pågick i Vladimirs liv. Utöver mobbningen kämpade Vladimir med sin fars förväntningar. Pappan ville att Vladimir skulle prestera perfekt i allt. Vladimir hade utmärkta resultat i skolan och var duktig i musik, men han var ändå inte tillräckligt bra.

– Min far ville också att jag skulle vara manlig och göra konventionella, maskulina saker, suckar Vladimir och säger att pappan uttryckte sin besvikelse direkt till sin son.

Även om föräldrarna inte alltid var där och även om hans far var, som Vladimir beskriver det, ”av den hårda sorten” säger Vladimir att han fortfarande har stor respekt för och älskar sina föräldrar. Hans mamma är hans förebild, både när det gäller hennes kärleksfulla karaktär och hennes karriärsinne.

Att hitta ett community
Vid 15 års ålder fick Vladimir chansen att lämna Sakhalin. Han sökte och blev antagen till en gymnasieskola för särskilt begåvade elever i en del av Novosibirsk som heter Akademgorodok (”Akademiska staden”). Han packade sina saker och flyttade de nästan 4000 kilometrarna från den lilla staden på Sakhalin till Novosibirsk, Rysslands tredje största stad. Han kände ingen där men för första gången i livet upplevde Vladimir känslan av att inte var konstig. Han hade träffat likasinnade.

– Det var som att komma till ett Sibiriskt Hogwarts, säger Vladimir och hans ögon glittrar.

Han berättar att i Akademgorodok hittade han vänner som inte bara var kreativa och smarta, utan också väldigt fina människor. Sedan dess har Vladimir bott i Novosibirsk och efter gymnasiet fortsatte han till Novosibirsk State University för att studera medicin.

På sin 19-årsdag fick han reda på att han är hivpositiv. Han säger att han fram till dess varit naiv, men att han i och med diagnosen blev medveten om att oavsett vem du är, eller hur välutbildad du är, så kan hiv hända dig.

De första månaderna efter diagnosen var tuffa. Vladimir kände besvikelse över sig själv och hade svårt att acceptera situationen. En specialutbildning för läkarstudenter blev vändpunkten.

Ett par månader efter diagnosen fick Vladimir plats på ett program för unga läkare: VERA HIV Medical School i Moskva. Det är en kurs som drivs av AIDS.CENTER Foundation, en organisation som arbetar för att människor som lever med hiv i Ryssland ska ha samma livskvalitet som andra. VERA HIV Medical School syftar till att öka kunskapen om hiv bland läkare och stoppa diskriminering av personer som lever med hiv inom hälso- och sjukvården. På kursens första dag skulle alla deltagare presentera sig själva för gruppen. Där och då fattade Vladimir ett beslut att bli öppen och berättade han är hivpositiv. Innan dess hade han bara delat sin status med några mycket nära vänner. I sin presentation inför kurskamraterna på VERA HIV Medical School sa han också att han på kursen ville lära sig att hjälpa sig själv för att sedan kunna hjälpa och utbilda andra. Vladimir berättar att att han blev så uppmuntrad och peppad av att ta det steget och efter det bestämde han sig för att han verkligen ville göra mer. Han kontaktade hivorganisationen Humanitarian Project.

–Jag sa ”jag går på VERA HIV Medical School och jag är själv hivpositiv. Hur kan jag hjälpa er?”.

Vladimir började volontärarbeta med deras uppsökande verksamhet där man erbjuder hivtestning och rådgivning på klubbar och andra arenor. Han fick också utbildning för att kunna ge peerstöd till andra som lever med hiv.

Skapandet av trygga rum
Vladimir säger att öppenheten växte fram mer och mer – han började stegvis prata om både sin hiv och om att han är gay med fler än sina vänner och andra läkarstudenter. Efter ett tag kände han sig så bekväm med att vara öppen med sin hivstatus att han bestämde sig för att gå ut med sin berättelse publikt. I och med en intervju i studenttidningen Doxa blev han den första unga personen i regionen att offentligt berätta om sin hivstatus. Idag har den ryska regimen klassat tidskriften Doxa som extrem och oppositionell.

Trots att Vladimir blivit en ganska offentlig person när det gällde både hans hiv och sexualitet i Novosibirsk och i den akademiska världen så visste hans föräldrar hemma på Sakhalin fortfarande ingenting. Men när Vladimir gjorde ytterligare en intervju, denna gång för tidningen NGS i Novosibirsk. Vladimir vet inte hur, men på något konstigt sätt nådde den intervjun hans föräldrar i andra änden av landet.

– Det var så de fick reda på att jag är gay- och hivpositiv, berättar Vladimir och säger att de först blev skakade och upprörda, men efter en tid accepterade de situationen och har stöttat Vladimir.

2021 skrev Vladimir en projektplan och ansökte om finansiering från GNP+ (Global Network of People living with HIV). Han fick 20 000 dollar och tillsammans med ett par vänner arrangerade han en konstfestival som de döpte till Safest. Syftet med festivalen var att öka kunskapen om hiv, sexuella och reproduktiva rättigheter och queerkultur genom konst och musik. Vladimir berättar att de valde namnet Safest för att signalera att festivalen är ett tryggt rum för queera personer, men också för att nå ut med information om att det säkraste ligget, när det kommer till hiv, är en person som vet att hen är hivpositiv och står på behandling.

Festivalen krävde mycket arbete och som projektledare jobbade Vladimir dag och natt. En vecka före festivalen fick Vladimir beskedet att hans pappa oväntat gått bort. Vladimir berättar att han var förkrossad, men att han lyckades hålla ihop och fullfölja arbetet med festivalen. Han säger att detta fick honom att inse att han har ett starkt psyke, något han skulle komma att få nytta av senare.

I och med den ryska invasionen av Ukraina i februari 2022 upphörde nästan all finansiering från internationella organ till ryska organisationer och projekt. Safest nekades ekonomiskt stöd för festivalen 2022, men tack vare hårt arbetande volontärer, små donationer och att de fick låna lokal utan kostnad lyckades de genomföra ännu ett Safest.

Aktivism som kommer med ett pris
Enligt Vladimir har Akademgorodok i Novosibirsk alltid, även under sovjettiden, haft en fördomsfri atmosfär och varit en plats där människor med oppositionella åsikter har kunnat uttrycka sig fritt. Men på senare år, med ett alltmer auktoritärt styre, finns inte längre något utrymme för regeringsmotståndare i Ryssland.

Vladimir säger att han inte har träffat någon i Akademgorodok som stöder Putins krig i Ukraina, men folk har slutat säga sin åsikt högt av rädsla för konsekvenserna och för att bli trakasserade för att de tänker annorlunda. Även det tidigare så evidensbaserade, öppna och kreativa Novosibirsk State University har påverkats av propagandan.

Redan 2021 fick Vladimir känna av det förändrade samhällsklimatet. Efter att han deltagit i en dokumentär där han pratade om att vara gay och hivpositiv kallade hans lärare och handledare i dermatologi in honom till ett möte. Hon berättade för honom att institutionen noterat hans filmmedverkan och offentliga framträdanden och tyckte att de var olämpliga.

– Hon frågade mig om jag inte var rädd för konsekvenserna av att bli förknippad med den sortens smutsiga människor, berättar Vladimir och skakar på huvudet.

Vladimir stod upp för sig själv och sa till läraren att han tänkte fortsätta med sin aktivism och inte låter sig tystas. Läraren sa då att han måste sluta nämna universitetet när han pratade om sig själv. Fram till dess hade Vladimir fått högsta betyg på alla tentor, men vid det följande halvterminsprovet kuggade han. Vladimir är övertygad om att läraren underkänt honom på grund av hans aktivism.

Stora planer
Hans fars bortgång och den politiska situationen i Ryssland fick Vladimir att fatta beslutet att ta ett studieuppehåll och fundera över sina alternativ. Efter en tid sökte han volontärsuppdrag via Europeiska Solidaritetskåren och blev antagen till Posithiva Gruppens Positive Solidarity Project.  Han ansökte hos universitetet om ytterligare ett sabbatsår för att kunna åka till Sverige, men fick avslag. Hans enda alternativ var då att hoppa av sina studier. Sagt och gjort, i april 2023 anlände Vladimir till Stockholm.

Han saknar hemmet, men månaderna i Sverige har gett honom andrum och en möjlighet att leva friare. I augusti deltog han i sitt livs första Pride-festival, Stockholm Pride där paraden med 50 000 deltagare blev en storslagen final. Vladimir säger att det kändes fantastiskt att kunna vifta med regnbågsflaggan offentligt och bära plakatet med budskapet om att behandlad hiv=smittfri hiv.

Även om Vladimir tagit ett uppehåll i studierna har han inte gett upp tanken på läkarexamen. Han älskar dermatologi, den gren av medicin som sysslar med huden, och drömmer om att bli hudläkare. Samtidigt vill han använda sin medicinska kunskap för att fortsätta utbilda andra om hiv, inte minst inom hälso- och sjukvården. Han brinner också för forskning om hivstigma och för att få ett slut på det. Han konstaterar att så länge stigmatiseringen av personer som lever med hiv fortgår kan vi inte säga att vi framgångsrikt övervunnit hivepidemin. På sin avskedsfest innan han lämnade Ryssland för att åka till Sverige gav en vän honom en knapp med orden ”Jag har stora planer.” Vladimir bär knappen på kläderna varje dag och säger att det verkligen är sant.

– Jag har stora planer och idéer för mitt arbete inom hivområdet.

Text: Ronja Sannasdotter

Intervjun publicerades första gången i Posithiva Nyheter nr 2 2023.