Äldre med hiv måste garanteras en vård och omsorg fri från fördomar

Idag den 1 oktober är det FNs internationella äldredag. En dag att lyfta och uppmärksamma årsrika personers bidrag till vårt samhälle, och samtidigt skapa en medvetenhet om hur det är att åldras i dag. En bortglömd grupp av årsrika är de som lever med hiv. När fler och fler nu blir äldre, och behöver vård och omsorg, måste samhället kunna garantera dem ett gott bemötande. Kunskap om hiv har länge varit en lågprioriterad fråga, men nu behövs insatser av både kommuner och regioner. 

Av de över 8000 personer som lever med hiv i Sverige är majoriteten äldre och många har levt med hiv så länge som 40 år. I dag finns effektiv medicinsk behandling som innebär att man kan åldras som alla andra och dessutom med smittfri hiv då behandlingen gör att viruset inte kan överföras till någon annan. Idag är det svåraste för många som lever med hiv inte själva hivinfektionen, utan snarare andras okunskap och reaktioner, även inom vården.
Många äldre bär på funderingar kring hur det kommer att bli när man behöver alltmer vård och stöd. Har vårdcentralen kunskap om hiv och äldre? Har geriatriken uppdaterad information? Kommer hemtjänstpersonalen behandla mig annorlunda om jag berättar att jag har hiv?

Många är inte öppna med att de lever med hiv. Att ”komma ut” med sin hivstatus inför personer som man inte känner, och vars kunskap kanske är låg, innebär en stor känslomässig prövning. En stor andel av dem som levt med hiv länge bär på traumatiska minnen och har återkommande mötts av fördomar. En kunskapsundersökning från 2018 bland äldreomsorgspersonal i en kommun i Mellansverige visade att 57 % av personalen var osäkra på eller trodde att hiv överförs genom myggor. I våra organisationer möter vi hivpositiva som avstår från att söka vård av rädsla för att bli dåligt behandlade.

Tidigare har hivkliniker tagit hand om all vård för personer som lever med hiv. I alltfler regioner får nu primärvården ett större ansvar för hivpatienternas allmänhälsa då hivbehandlingen oftast fungerar utan större komplikationer. Att åldras med hiv som en kronisk infektion, i likhet med andra kroniska sjukdomar, för dock med sig en högre risk för depression, vissa cancersorter samt tidigare debut av ålderssjukdomar såsom högt blodtryck, diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar. När personer som lever med hiv nu ska vända sig till primärvården, och dessutom kan ha ett stort behov av olika typer av vård krävs att kunskap om hiv finns och att bemötandet är gott.

40 år har gått sedan hivepidemin startade. Vi alla har anledning att tacka forskare, sjukvårdspersonal, aktivister och patienter som bidragit till framstegen kring hiv och den avancerade forskning på virus och dess behandling som vi idag drar nytta av när det gäller covid-19. Sedan de effektiva hivmedicinerna kom 1996 har det i Sverige varit väldigt tyst kring hiv – något som fått enorma konsekvenser för samhällets förmåga att ge en kunskapsbaserad, jämlik och adekvat vård och omsorg. Det drabbar nu särskilt de äldre som lever med hiv.

Vår uppmaning på äldredagen till landets alla kommuner och regioner är att ihop med SKR (Sveriges kommuner och regioner) ta fram en handlingsplan och strategi för hur man ska bemöta äldre som lever med hiv på bästa sätt. Det behövs omedelbart!

Håkan Jörnehed, ordförande Noaks Ark Stockholm

Roger Larsson, ordförande Posithiva Gruppen