”Röven, bögar och hiv” – vad finns det för forskning och föreställningar om analsex?

Hur hänger normer ihop med njutning och sexualitet? Kunskapsnätverk för homo- och bisexuella män som lever med hiv bjöd i april in till en föreläsning och workshop med sexolog och socionom Robert Jacobsson som forskar om analsex.

Robert doktorerar i genusvetenskap på Södertörns högskola med fokus på queera mäns anala sexualitet. Under kvällen föreläste han om forskning och föreställningar relaterade till analsex, homosexualitet och hiv, samt höll i en workshop med fokus på sexualitet, normer och stigma.

Robert, som även är yogalärare, började föreläsningen med att be åhörarna att ”aktivera sina rövar” genom att spänna bäckenbottenmuskulaturen för att sedan slappna av. Även om kvällens föreläsning hade en filosofisk ingång med grund i Roberts forskning, så bjöd han också på ett praktiskt tips: att ha med sig hela sin andning och att känna in och känna av sin kropp, särskilt om man vill ta något stort analt.

I sin föreläsning använde Robert genomgående orden ”röven” och ”kuken” när han pratade om kroppsdelarna. Samma ord används därför i den här artikeln.

Ämne som väcker känslor

Robert insåg redan på högstadiet att han ville jobba med sexualitet och intresset ledde till att han först utbildade sig till socionom och sedan till sexolog. Både under sexologutbildningen och när han under sina studier arbetade med hivprevention upplevde Robert dock att fokus ofta låg på det kliniska, på risk för hivöverföring och på att minska kostnaderna för samhället, berättade han.

– Få pratade om njutning. Ingen pratade om att det är gött att knulla! Man pratade om sexuell hälsa, väldigt icke-köttsligt, och jag var intresserad av sex.

Robert berättade om hur han i början på 2010-talet var med och startade upp radioprogrammet Ligga med P3. Under arbetet med programmet förstod han att röven är ett ämne som väcker många känslor och reaktioner. Han blev intresserad av att utforska varför röven och analsex är så laddade.

– Det är som att man har en rädsla för vad som ska hända om man blir berörd i sin röv, sa Robert.

Analsex underrepresenterat i forskning

Idag tillhör Robert den lilla grupp forskare i världen som har fokus enbart på analsex. Majoriteten av den forskning som berör analsex handlar annars om att minska samhällskostnaderna och överföringen av hiv och STI:er, beskrev Robert.

– Väldigt lite handlar om njutning.

Något som Robert har intresserat sig för är hur man bygger upp idéer om en problematisk sexualitet. Varför tänker vi att vissa beteenden är farligare eller äckligare än andra, eller att de är något som vi behöver ta avstånd från på samhälls- eller individnivå?

Robert blev även intresserad av varför så mycket forskning handlar om kuken och nästan ingen om röven. Det har lagts hur mycket pengar och forskning som helst på ståndet, potensen, att komma för tidigt och Viagra, påpekade Robert.

– Röven har, enligt mig, blivit den privata som ska gömmas undan och kuken den publika som ska visas upp, sa han.

Ända sedan 80-talet har idéer om hiv också ”satt sig i rektum”, fortsatte Robert. Röven har kopplats till död och farlighet, vilket har gjort den ännu mer privat. Detta börjar luckras upp i och med PrEP och budskapet om att välbehandlad hiv inte kan överföras genom sex, men den kunskapen är inte allmänt känd överallt i samhället, utan det är fortfarande en ganska liten grupp som har den här kunskapen, menade Robert.

Om man tittar på ”bottoms”, eller på alla som har någon form av sexualitet som går ut på att man ”älskar att bli knullad”, så är de inte representerade i forskningen, konstaterade Robert. Istället för att blicka på manlig sexualitet genom kuken, kukens vara eller icke-vara, eller kukens hårdhet eller icke-hårdhet, vill Robert se vad som händer om vi vänder på kroppen och tittar på röven. Hur ser vi på sex och njutning om vi byter fokus?

”Röven är lite revolutionär”

Idén är alltså att kuken är publik och ickeproblematisk – så länge den fungerar, det vill säga håller i hårdhet, fortsatte Robert. Samtidigt har röven blivit undangömd. Detta beskrev Robert att han vill komma till rätta med, eftersom röven också är en källa till njutning. Han menar att vi kan komma bort från mycket av det problemfokus som finns kring kuken om vi kan ha sex på andra sätt, bortanför stånd och prestation.

– Jag tänker att röven är lite revolutionär, att genom röven så kan vi hitta andra sätt, sa Robert.

Röven skänker tröst, fortsatte Robert. Han förklarade att man i kulturen kan se att akten att ”gotta ner sig i en röv”, till exempel genom att slicka den, är en symbol för njutning där man finner en form av ro. Mjukt och härligt, beskrev Robert. Han nämnde också att klinisk forskning visar att prostatastimulering ger starkare orgasmer.

I den studie som Robert just nu genomför deltar flera transpersoner. En sak som Robert funderar på är vad det finns för likheter mellan bögar som är cis och trans och som blir penetrerade analt, till exempel i hur man ser på kroppen och om praktiken fyller en bekräftande funktion.

– Ger det någon form av självkänsla i sig att bli knullad i röven jämfört med att ha fokus på sitt könsorgan? frågade sig Robert.

Att bli penetrerad kan av vissa upplevas enklare och mer lustfyllt än annat sex då det flyttar fokus från genetalierna. För en del kan det även bekräfta ens könsidentitet då röven är ett organ som kan befinns sig bortanför ens eventuella könsdysfori. Det är ganska många som benämner just hur man kan få väldigt stark positiv feedback kring sin kropp när man tar den i röven, sa Robert.

Motstånd idag och genom historien

Robert berättade sedan mer om olika former av motstånd mot analsex, både historiskt och idag. Genom historien har det funnits olika former av regleringar runt om i världen när det kommer till analsex, så kallade sodomilagar. Istället för att prata om homosexualitet så är det analsex man har pratat om och förbjudit, förklarade Robert. Det finns också många olika former av samkönade analsexpraktiker genom historien, fortsatte han. Analsex har alltid förekommit, oavsett förbud, både i länder där det var förbjudet då och i länder där det är förbjudet idag. Robert beskrev att det i analsexet finns en slags subversivitet, en motståndskraft.

– Folk hittar styrka i analsexet.

Inom bland annat radikalfeminismen finns ett motstånd mot analsex. På 90-talet fanns det till exempel en kampanj som hette ”våga vägra bakvägen” som byggde på en idé om att ingen kvinna skulle kunna kunna njuta av analsex, utan att detta var påtvingat av porren, berättade Robert. Dessa tendenser återkommer även i Sverige idag, fortsatte han. En del har börjat prata om att porren leder till ”rough sex”, eller hårt sex. Till hårt sex räknas, enligt den här idén, allt från analsex till strypning, både samtyckta och icke-samtyckta praktiker, beskrev Robert. Man tycker oftast inte att det är problematiskt att bögar har analsex, men tjejer har ingen njutning i röven enligt den här idén, fortsatte Robert och påpekade att detta inte stämmer. Alla har nämligen många nervändar i röven. Dessutom utgör olika kroppsdelar, såsom röven och fittan, ett komplex som hänger ihop.

– Alla oavsett kropp, oavsett om du är man, kvinna, cis eller inte, kan få jättemycket njutning i röven, underströk Robert.

Roberts teori är att när människor pratar om analsex eller hårt sex på ett negativt sätt så utgår de oftast från vad de äcklas av. Han menar att idén om den penetrerade manliga kroppen väcker äckel i människor eftersom sex blir något väldigt kroppsligt istället för att upplevas som en symbiotisk, romantisk handling.

– Det är liksom kroppsvätskor, det är röven, det är skit, det är sperma. Det i sig väcker väldigt mycket ångest hos människor ibland, sa Robert.

Han tror att det bland homofober även finns en känsla av att analsex utmanar kärnfamiljen i sig.

– Analsex tar bort hela den naturliga bilden av ”kuk i fittan – det blir barn”. Det blir något annat, man kan inte förstå det. Det här tror jag sker omedvetet hos väldigt många homofober, sa Robert.

Forskar om analsex genom Grindr

Robert berättade därefter mer om den forskningsstudie som han genomför som doktorand vid Södertörns högskola. I studien tittar Robert på analsex genom mobilappen Grindr. Idag sker mer än 80 % av alla sexuella kontakter mellan män som har sex män i västvärlden genom Grindr och siffran ökar.

I Roberts studie deltar 33 personer i Sverige som har någon form av analsex. En del lever med hiv, medan andra inte gör det. Robert tittar bland annat på hur deltagarna förhåller sig till Grindr, möten och kroppen, hur de ser på njutning och andra känslor, hur de tänker kring om de får nobben, hur de ser på interaktionerna och hur de får till sexet genom Grindr. Under tolv veckors tid får alla deltagare skriva dagbok och upptäcka till exempel hur det blir om man har fyllt i att man är ”bottom” på Grindr och sedan träffar någon som man vill ”sätta på”, berättade Robert. Han förklarade att han är intresserad av hur appen, samhället och olika idéer påverkar vår praktik.

– Hur förhåller man sig till de här reglerna och ramarna som man har satt på Grindr, i och med att erotiska möten kan ske annorlunda [än planerat]?

Robert förklarade sedan vad han ser som ett av problemen med hur vi förstår sex. Han tog upp att vi har både biologiska, sociala/kulturella och psykologiska perspektiv på sex. Det mesta av forskningen är klinisk och rör kroppen, alltså det biologiska perspektivet, men Robert tänker sig att sex måste förstås som en sammansmältning av alla tre perspektiven. Som exempel tog han upp hur hiv förändrade hur man hade sex i slutet av 80-talet. Sex handlar alltså inte bara om kroppen, utan också om det sociala, kulturen och hur vi påverkas av idéer i samhället.

– Det sociala sätter sig i kroppen, konstaterade Robert.

Föreställningar om maskulint och feminint

Robert nämnde sedan att det finns mycket internethumor som handlar om stereotyper kring att vara ”top” eller ”bottom”. Man har sett att många i queervärlden plågas av de här idéerna om vem som får vara top eller bottom, hur kroppar ska se ut eller inte se ut, eller hur man ska vara feminin eller maskulin beroende på vilken position man ska ta, berättade Robert. Han betonade att inget av detta är något biologiskt naturligt, utan att det handlar om sociala normer.

Det är ganska välkänt inom forskningen att människor har de här föreställningarna, fortsatte Robert. Enligt forskningen upplever bottoms till exempel att det finns en skamning av att vara bottom eller att man görs mer ”tjejig” än vad man känner sig bekväm med. Han tillade att det också hämmar vad man vågar göra sexuellt.

Robert flikade dock in att man såklart kan leka och ha fetischer och individuella preferenser kring råmaskulinitet eller hyperfemininitet. Frågan gäller snarare hur man pratar i bögvärlden i stort och om man kan prata på ett sätt som inte trycker ner någon annan, förklarade Robert. Samtidigt ville han understryka att de individuella preferenserna inte heller uppstår ur tomma intet, utan att det handlar om inlärda beteenden i en kultur.

En åhörare lyfte att det i början av 90-talet var en grej att vara stolt över att vara bottom. Man kunde prata om att vara en ”power bottom” eller om att ”ta det som en man”. Robert svarade att även detta är något som han intresserar sig för i sin forskning. Till följd av att man är nedtryckt som bottom så tar man olika positioner, förklarade Robert, till exempel genom att säga att det är det manligaste man kan göra. Det är ett sätt att säga att man vill uppvärdera att vara bottom. En annan position är att säga ”so what, om jag är feminin får jag väl vara det”, beskrev Robert. Man kan skämta om det för att neutralisera det, konstaterade åhöraren, vilket Robert instämde i.

Han tillade att han i sin studie även tittar på vad analsex är för något. Det analsex man har är nämligen inte alltid penetrerande analsex. Till exempel finns det ganska många som är bottoms och som slickar röv, berättade Robert. Han intresserar sig bland annat för hur man ser på detta, om det räknas som att vara aktiv eller passiv och hur man kommunicerar om det.

– Om jag ser på dem som skriver dagbok i min studie, så tror jag att alla förhåller sig till rollerna, men inte utan problem. Flera har någon form av relation till rollen som inte är helt enkel och rak, sa Robert.

Som exempel tog han att det kan uppstå skillnader mellan vad man säger att man vill göra och hur det sedan blir, samt att man kanske har funnit sig i en roll i tjugo–trettio år och sedan vill ändra den.

– Jag tänker att människan är en väldigt komplex varelse. Jag tror på inte att det går att kategorisera allting.

Robert konstaterade att rollerna kan vara något positivt för vissa, till exempel om man vill ha en snabb ”hook-up” och därmed snabbt vill få veta om man är kompatibel med någon i stunden. Men för andra blir rollerna något ångestfyllt.

Normer om problematiskt sex idag

Robert återvände sedan till vad som uppfattas som problematiskt sex. Under de så kallade sexkrigen i USA på 80-talet, då vissa typer av sex och sexuella praktiker framställdes som mer problematiska än andra, tog den amerikanska kulturantropologen Gayle Rubin fram en cirkelformad modell. Modellen består av en inre cirkel med vad som ses som välsignat sex och en yttre cirkel med vad som ses som problematiskt sex. I cirkeln kan man utläsa att det var problematiskt att till exempel ha sex i parken i stället för hemma, eller med sexleksaker istället för med endast kroppar, berättade Robert. Fler exempel på problematiskt sex var sadomasochism, homosexuellt sex, sex i icke-gifta relationer, promiskuöst sex och sex utan fortplantning, mot betalning eller över generationsgränser.

Cirkelmodellen har diskuterats mycket och stora delar stämmer fortfarande, men ganska mycket har också ändrats, konstaterade Robert. Han berättade att man idag också har börjat fundera på hur synen skiljer sig till exempel beroende på om man är en vit bög eller en svart bög, vad olika samhällsklasser har för betydelse, samt hur man ser på cis och trans.

Robert bad sedan åhörarna att diskutera med varandra vad som ses som mest problematiskt i samhället idag. Att betala för sex, var ett av svaren som gavs.

– Jag tycker att det finns en stark nymoralism som har kommit de senaste tjugo åren som inte existerade alls när jag växte upp, sa en åhörare.

Robert höll delvis med åhöraren och menade att detta märks i sexualundervisningen i den svenska skolan.

– Jag tycker att det är bra att vi har infört samtycke som en del, men det har också tryckt undan njutning, sa han.

Njutning är mycket svårare att prata om när det gäller barn och ungdomar, vilket vi bland annat ser på de starka reaktioner som kan väckas när RFSU ger ut nytt material, menade Robert.

I aidskampanjerna på 80-talet var det väldigt mycket fokus på att reducera antalet partner, fortsatte Robert. Han menar att fokuset på att hålla igen och välja en partner har vuxit sig fast.

– Som till exempel, nu när du går och testar dig ska du på vissa ställen uppge hur många partner du har haft. Varför det?

Det finns en slags underliggande ton av att man inte ska leva ut för mycket, menade Robert. Det kan vara ekonomi som ligger bakom, reflekterade han, men underströk att han tror att det även handlar om en form av moralism.

Rädsla, minoritetsstress och mikroaggressioner

Robert gick sedan in på minoritetsstress. Om man lever med hiv, är en man som har sex med män, är trans eller på något sätt har analsex, så är man ofta i flera utsatta positioner, inledde Robert. Det i sig gör att man har en ökad risk för diskrimininering, utsatthet och våld, poängterade han.

– Det här kan man se på många olika sätt. Det är inte bara att man kan utsättas, utan det som [skapar] stress är att man vet att det kan komma. Det gör att man går runt och oroar sig. Man är rädd. Det kan vara att man är rädd för att komma ut, rädd för att berätta, och det i sig sätter sig i kroppen.

Rädslan leder till olika undvikanden, fortsatte Robert, till exempel att man undviker att träffa någon eller undviker att experimentera. Han berättade att detta är mycket vanligt bland queera personer överlag.

– När man kopplar minoritetsstressen till sex så påverkar det oss negativt. Vi vågar inte leva ut. Vi vågar inte ha det sexet vi vill ha. Vi reducerar oss.

Det här är en av förklaringsmodellerna som man kan använda för att förstå varför man till exempel ser ner på feminina uttryck hos bögar, fortsatte Robert. Stressen gör att man vill uppvärdera sig för att bli till normen – man vill bli till den här karlakarlen som har lite mer status, förklarade han.

Utsattheten kan komma till uttryck i så kallade mikroaggressioner från andra, fortsatte Robert. Det kan handla om kommentarer, fördomar eller skämtbilder om olika stereotyper. Om du möts av många sådana skämtbilder, upplever att det pratas på ett visst sätt eller blir bemött på ett visst sätt på till exempel Grindr, så leder det till att stress sätter sig i kroppen, förklarade Robert. Han fortsatte med att säga att det man möts av inte behöver vara hotfulla saker. Det kan även handla om exotifiering, att man blir till ”någonting annat” eller ”den andra”. Även det sätter sig i kroppen och gör att man inte känner sig hemma och lugn, påpekade Robert.

Detta påverkar även människor när de går till vården och gör att man inte berättar för vårdpersonal om analsex, fortsatte Robert. Väldigt många människor har analflikar, hemorrojder eller annat som de ser som väldigt privat eller skamligt och som de inte söker vård för, tillade han.

– I min dagboksstudie är det några som till exempel inte har problem med att testa sig, men de tar inte upp saker som rör utseende av röven. De tar inte upp saker som är kopplade till kroppen som känns skamliga. Så man går runt med kroppsångest och olika kroppsnojor, sa Robert och tillade att detta är ett jätteproblem.

En studie som kom för tre år sedan visade att homo- och bisexuella män i större utsträckning än heterosexuella män saknar intresse för sex, har svårare att få orgasm och har större oro vid sex, berättade Robert. Han påpekade att många kanske har en bild av att bögar ”bara knullar runt och det är jättegött”, men att bilden är mer komplex än så.

– Det är ganska många som har ångest och inte har en enkel relation till sex, sa Robert. För att man har också en bild av att allt är så enkelt och det är så enkelt att få knulla i bögvärlden, men så kanske det inte alltid är för alla.

Var befinner sig analsexforskningen?

Sammanfattningsvis finns det lite forskning om analsex och den som finns är ofta fragmenterad, konstaterade Robert. Som exempel tog han att en studie kan omfatta femtio frågor där endast en handlar om analsex. Många sexologer hör av sig till Robert med frågor om analsex eftersom det finns ganska lite skrivet jämfört med vaginalt sex. Det som finns skrivet är främst medicinskt, fortsatte Robert, och berättade att det har funnits mycket nojor framför allt kring könssjukdomar, men också kring vad som kan hända med kroppen om man har analsex.

– Många inom sjukvården går runt med sina idéer som är moralistiska och tänker att det här kommer att leda till att alla ändtarmar går sönder. Det finns ganska många sådana utspel genom åren av sjuksköterskor i Sverige som säger att det bara rasar in ungdomar med analsexskador, sa Robert och påpekade att detta inte stämmer när man tittar på statistiken.

Man har en rädsla för att analsex ska vara farligt, men istället för att fokusera på att prata ännu mer om glidmedel, att känna in varandra och att slappna av, så blir det till att vi måste stoppa analsex, sammanfattade Robert.

Det börjar komma mer och mer forskning om analsex och personer som lever med hiv, berättade Robert, men tillade att fokuset fortfarande ligger på att minska hivöverföring. Han påminde om att mest pengar ges till forskning som handlar om att minska samhällskostnader, vilket betyder att många som forskar om analsex är inriktade på rekommendationer för hiv- och STI-prevention. Majoriteten har också fokus på penetration med kuk, men analsex är så mycket mer än vad forskningen hittills visar, avslutade Robert.

”Våga experimentera”

Robert avrundade föreläsningen med ett citat på engelska av Jonathan A. Allan om vad som utmanar idéer om makt i en homofob kultur: ”the man who refuses his role and embraces his hole” (ungefär ”mannen som vägrar sin roll och omfamnar sitt hål”).

– Att våga ta sig an sin röv och sitt rövhål och våga experimentera lite mer, var budskapet som Robert ville att deltagarna skulle ta med sig.

Roberts forskning kommer att ges ut i bokform om ungefär tre år. Datainsamlingen i form av dagböckerna är klar och Robert har nu ett flertal hundra sidor dagboksanteckningar att gå igenom. Den som vill höra Robert berätta mer om sin forskning kan dock besöka någon av de föreläsningar som han regelbundet håller. Man kan även följa Roberts konto ”ass.ology” på Instagram.

Frågestund: Att träffas genom appar eller på klubb

Under frågestunden i slutet av föreläsningen lyfte en åhörare att en del personer inte gillar dejtingappar utan föredrar att träffas på lokal, men att det inte finns så många sådana ställen i Sverige. Andra tycker att det blivit lättare med apparna, menade åhöraren, eftersom de känner en trygghet bakom skärmen och kan ta initiativ som de inte hade vågat ta vid en bardisk.

Robert berättade att det i hans studie finns deltagare som både använder Grindr och besöker klubbar såsom SLM (fetischklubbar för män). En del upplever Grindr som både positivt och negativt. En del upplever att man gör olika när man ses genom appen jämfört med när man ses på klubb, medan andra inte gör det. Forskare som den brittiska queerteoretikern Tim Dean har argumenterat för att något har gått förlorat genom apparna och att det finns en skillnad i hur vi uppfattar, exotifierar och sexualiserar personer som vi möter i appen jämfört med på en klubb, men det finns också forskare som inte håller med och som anser att de föregående forskarna tillhör en teknikfientlig äldre generation, berättade Robert.

Robert förklarade att han är intresserad av hur vi gör med kroppen digitalt och fysiskt, eftersom de som vill träffa någon genom en app behöver framställa sin kropp i appen och sedan handskas med hur de har framställt kroppen när man möts.

– Eller vad händer om jag kåtchattar med någon och säger ”jag ska fista dig, jag ska det och det och det” och sedan så träffas man och så kanske man inte är så kinky. Vad händer där? Vad händer mellan hur vi pratar om sex och hur vi sedan har sexet?

En annan åhörare kommenterade att personlighet kan vara viktigare än utseende för att man ska känna sig attraherad och trygg – att sexet behöver mer än bara utseende. Samma åhörare undrade även hur responsen på Roberts föreläsningar brukar vara bland heterosexuella. Robert svarade att heterosexuella brukar ha andra frågor om analsex än queerpersoner. När han håller öppna föreläsningar för en större grupp så är det många som inte har testat någonting med analsex alls som ställer frågor, berättade Robert.

Workshop: Att lyssna och dela med sig

Efter föreläsningen höll Robert i en workshop med deltagarna. Som sexolog tror Robert inte på att tala om för människor vad de ska göra för att ha bra sex, eftersom vi alla är så olika. Bra sex kommer istället ur kommunikation och interaktion – känslan av att den andra personen ser en och lyssnar på en, förklarade han. Deltagarna fick därför börja med en kommunikationsövning i par, där den ena i paret skulle fråga den andra hur hens dag hade varit, lyssna uppmärksamt och ställa följdfrågor för att ta reda på mer, men inte prata om sig själv. Därefter bytte personerna roller.

Nästa övning gick ut på att blunda, visualisera ”en bra knullupplevelse” och känna efter hur det känns i kroppen. Robert uppmanade deltagarna att bära med sig bilden. Kroppen är med i allt, och när man har bra sex mår även hjärnan bra, förklarade han. Deltagarna fick sedan diskutera när det är lätt att prata om sex och när det är svårt.

Den tredje övningen handlade om att prata i smågrupper om vad man är nöjd med i sitt sexliv. Robert uppmanade deltagarna att tänka på vad man delar – att inte säga något man ångrar, men inte heller känna skam. Han uppmanade också deltagarna att våga ställa följdfrågor och visa intresse för varandra.

I den avslutande övningen stannade deltagarna kvar i samma smågrupper och pratade om vad man är missnöjd med när det gäller sexlivet och kroppen och som kanske hindrar en. Övningen handlar inte om att älta, utan om vad man vill släppa taget om, förklarade Robert.

Workshoppen avslutades med att alla fick berätta hur det kändes att dela med sig om sin sexualitet och sitt sexliv inför de andra deltagarna.

Text: Lian Delin

Roberts boktips

Jack Morin. Anal Pleasure and Health: A Guide for Men, Women and Couples.

Jean-Luc Hennig. Stjärtens historia.

Leo Bersani. Is the Rectum a Grave? And Other Essays.