Inger

Jag heter Inger. Jag lever med smittfri hiv.

Inger fick sin hivdiagnos 1986. Hon har levt ihop med sin man Kent i 20 år och han har inte hiv. När folk får höra det så brukar de förstå och börja reflektera.
– Man behöver inte vara rädd för oss som lever med hiv, säger Inger.

Många gånger saknar även sjukvården kunskap om att dagens behandling är så effektiv att hiv inte överförs.

Den stora okunskapen om hiv, hos både allmänhet och vårdpersonal, gör att få vågar vara öppna med att de är hivpositiva.
– Jag levde själv många år i tystnad och det var en konstant skräck för att avslöjas. Jag är öppen för att jag vill att man ska kunna prata om den här sjukdomen.

Det finns fortfarande en bild av att hiv är något som främst drabbar män som har sex med män, något som inte alls stämmer.
– Jag har mött kvinnor som sagt att det inte fanns i deras värld att de skulle kunna få hiv, säger Inger. Även i vården verkar denna bild leva kvar. Kvinnor som har velat göra hivtest har ifrågasatts och fått höra att ”men du tillhör ju ingen riskgrupp” för att de inte passat in i den stereotypa föreställningen om vem som kan ha hiv.

Inger tror att skammen kring att leva med hiv är större hos kvinnor än hos män. Det finns en enorm tystnad kring kvinnor och hiv.

Diskriminering och särbehandling drabbar också kvinnor på andra sätt än män. Inger berättar att hon har träffat många kvinnor som lever med hiv som möts med skepsis när de exempelvis vill skaffa barn och att de ifrågasätts av vårdpersonal. Idag är det möjligt att både bli gravid eller göra någon gravid när man har hiv utan att barnet får hiv. Hiv är inget hinder för att bära och föda barn, oavsett om en själv eller en eventuell partner har hiv.