”Jag vill vandra och utforska världen.” 

Ophelia, 59

Hon har skrivit böcker och föreläst runt om i världen. Nu vill hon hitta nya utmaningar i vandring och stand-up. Hiv har gjort mig modigare, berättar Ophelia.

Ophelia föddes i Zambia på 1960-talet och växte upp i en stor och kärleksfull familj med många syskon. Hon var utåtriktad och social och visste tidigt att hon ville ut i världen. Efter tonåren i katolsk flickskola var planen att studera vidare. Men så träffade hon en man som var åtta år äldre. De inledde en relation och Ophelia blev gravid. 1988 föddes hennes dotter. Ophelia höll dock fast vid sin plan och började studera i England. Vid ett besök i Zambia träffade hon återigen mannen och tillbaka i England upptäckte hon att hon var gravid, igen. Samtidigt hade en av hennes systrar flyttat till Sverige och Ophelia bestämde sig för att åka dit.

”Jag vill ha abort. Nu!”

När hon kom till Sverige sa hennes syster att hon borde göra en hälsoundersökning. Ophelia gick till Danderyds sjukhus och fick veta att hon var gravid i 16:e veckan. Om du vill behålla barnet bör vi ta några prover, förklarade sköterskan.

– Ta alla prover, sa Ophelia.

Hon fick tid en vecka senare för ett återbesök. När hon kom tillbaka till sjukhuset blev hon kallad till ett rum där det satt fyra personer. En läkare, en sköterska, en hudläkare och en barnmorska.

– Hur var proverna? frågade Ophelia.

– Alla var bra, utom ett som inte var ok, berättade sköterskan. Du har hiv.

– Vad innebär det? undrade Ophelia.

Ophelia visste inte mycket om hiv, men hon hade sett människor döende i aids i Zambia. Hon vände sig till sköterskan och sa:

– Jag vill ha abort. Nu!

Efter aborten fick hon träffa sin hivläkare. Han berättade att det inte fanns några mediciner mot hiv, utan att hon skulle komma på kontroll en gång i månaden och ta blodprover. Ophelia gick ner mycket i vikt. Vid varje besök frågade hon hur lång tid hon hade kvar att leva.

”30 tabletter om dagen. Och svåra biverkningar.”

1994 blev hon gravid på nytt, denna gång med en svensk man. Ophelia fick då påbörja behandling med AZT, den hivmedicin som fanns vid den här tiden och som hade kraftiga biverkningar.

1995 föddes Ophelias son, och han hade inte hiv.

AZT kunde inte mer än bromsa hivviruset en begränsad tid, men ungefär samtidigt som Ophelias son föddes hade den medicinska utvecklingen lett till effektivare hivläkemedel. Fortfarande kom medicinerna dock med svåra biverkningar. 1996 tog Ophelia 30 tabletter per dag. Hon planerade sina dagar efter tabletter och toalettbesök. För att orka började Ophelia tänka på små saker som gjorde henne glad. Som att kunna vakna på morgonen och inte ha ont i halsen.

År 2000 fick hon prova en ny sorts tablett som innehöll tre substanser i en. Tyvärr påverkade medicinen henne mycket mentalt. 2002 sa hon till slut till sin läkare att hon hellre ville dö än att må så här dåligt. Ophelia slutade på eget bevåg medicineringen och vägrade att ta mediciner under två år. Under de åren steg virusnivåerna i blodet och hon mådde allt sämre. Men så 2004 fick hon möjlighet att prova ännu ett nytt hivläkemedel. I dag tar Ophelia bara en tablett och hon mår bra, både fysiskt och psykiskt. Tabletten gör att virusnivåerna i blodet är omätbara och att hon kan leva ett liv som alla andra.

”Hiv har öppnat nya dörrar.”

I dag är Ophelia 59 år och hennes två barn är vuxna. På fritiden ägnar hon sig mycket åt att vandra och att planera nästa upptäcktsfärd.

– Tidigare har livet varit relaterat till hiv, hela tiden. Nu har jag satt det bredvid mig och planerar för att åldras och ha ett bra liv. För mig har hiv har också öppnat nya dörrar. Det har gjort att jag studerat, skrivit böcker och fått föreläsa runt om i världen. Hiv är ju ett tungt ämne och jag har försökt att prata om det på ett lättare sätt, och till och med att använda mig av humor ibland för att få människor att skratta. Hiv har gjort mig modigare, berättar Ophelia.

– Det som har hänt har gjort att tiden har blivit extremt värdefull. Jag vill inte lägga tid på strunt, utan göra bra och viktiga saker. Som att resa världen runt och prata om hiv. I jul ska jag åka till Österrike, Zambia, Maldiverna och Malaysia. Jag vill vandra i olika delar av världen. Och kanske testa stand-up comedy… Tänk om jag kan få människor att skratta i fyra olika länder, då måste jag vara bra, avslutar Ophelia och ler.

Text: Annika Brännström