”Jag vill springa ett långlopp igen.” 

Inger, 68

Att ha hiv och åldras behöver inte ha några begränsningar, det är mitt mantra. I dag är jag positiv på två sätt: både till livet och som hivpositiv, berättar Inger.

”Hiv vände mitt missbruk.”

När Inger växte upp i Rågsved söder om Stockholm på 1970-talet var det mycket love, peace and understandning. Att röka hasch var en livsstil för många. Inger fortsatte med tyngre droger och till slut heroin. 1986 hamnade hon på Kronobergshäktet och erbjöds där att göra ett hivtest. Hon fick beskedet att hon var hivpositiv och det kom som en chock, en dödsdom. Samtidigt vände beskedet upp och ner på hela livet.

– I dag tackar jag kriminalvården för att jag lever. De hjälpte mig med hivtestet och avtändningen och jag har inte rört en drog sedan jag fick mitt hivbesked.

”Tänkte du bara dö utan att berätta?”

1995 hade immunförsvaret försvagats så pass mycket att Inger fick en aidsdiagnos. Hon hade bestämt sig för att inte berätta för någon att hon hade hiv. Men till sist förstod hennes familj.

– Tänkte du bara dö utan att berätta? frågade hennes pappa.

– Jag ville skydda er genom att vara tyst, svarade Inger.

Men Inger överlevde och 1996 kom de nya, effektiva hivmedicinerna som gör att virusnivåerna i blodet blir omätbara. Det innebär att man kan leva ett liv som alla andra – med smittfri hiv, eftersom medicinerna gör så att viruset inte kan överföras till någon annan.

1997 blev Inger engagerad i olika patientföreningar och började föreläsa och prata om hiv. Hon var under en tid ordförande för KvinnoCirkeln Sverige, en organisation för kvinnor som lever med hiv och sedan också för Hiv-Sverige. Nuförtiden arbetar Inger tillsammans med Posithiva Gruppen och föreläser runt om i Sverige. Hon har bland annat varit i Almedalen, på gymnasieskolor, vårdinrättningar och på Karolinska Institutet och berättat om hiv.”

”Min mamma är 89 år. Jag tänker bli lika gammal.”

I dag lever Inger ett bra liv tillsammans med sin man. Hon tar tre tabletter om dagen, är smittfri och har inga biverkningar av medicinerna. Ingers mamma har nyss fyllt 89 år och Inger tänker att hon ska bli lika gammal.

– Jag känner mig som 30! Att ha hiv i dag behöver inte ha några begränsningar. Mitt mål är att vi ska kunna prata om hiv naturligt, att det ska klassas som en kronisk sjukdom. Och att de som jobbar i vården får utbildning om hiv. Jag är ju bland de första som lever och åldras med hiv. För mig är det viktigt att t ex hemtjänsten vet vad det innebär och vågar gå in till mig den dagen jag behöver hjälp.

– Min dröm är att få flytta till solen och värmen. Jag vill kunna bada varje dag. Min man är lite yngre än jag så jag får vänta på att han går i pension bara. En annan dröm är att kunna springa ett långlopp. Jag sprang milen för några år sedan, men skadade sedan ett knä. Nu vill jag prova igen. Kan jag inte springa får jag väl promenera i mål. Att åldras med hiv har inga begränsningar, det är mitt mantra, avslutar Inger.

Text: Annika Brännström